I helgen var jag och träffade en hund och ägare. Hunden var på annons för omplacering och eftersom jag inte vill ha nån valp så var det ju bra. Hunden hade en härlig personlighet och efter lite funderande så mailade jag ägaren om att vi är intresserade. Hon mailade pris och skrev att hon kan tänka sig att låta oss köpa den. Jag i min tur svarade att vi skulle kunna göra ett överlämnande lite längre fram eftersom hunden skulle klippas och vaccineras innan. Idag får jag ett mail om att hon ska besluta sig inom en månad eftersom hennes annons inte varit ute så länge...

Alltså, jag blev så besviken och ledsen. Borde väl inte, eftersom vi egentligen inte kommit överens om nåt. Men nu känns det som att hon har fler intresserade och inte kan vara ärlig om det. Vill hon inte sälja till mig så kan hon väl bara skriva det?

Blir så trött på att jag har förväntningar och allt bara går åt skogen. Ärlighet för fasen, men det är så få man får det av... Nu ska jag lägga ner det med just den hunden. Typiskt är att jag pratade med barnen om den för jag trodde det var klart. Skit också!

Tydligen så har jag snurrat till det helt. Barnens pappa ringde och sa att det är min vecka att ha dom hemma, jag trodde att nästa vecka var min. Men varför var dom då hos mig förra veckan undrade jag. Jo, för att dom ville det var hans svar. Viktigast för honom är att få egentid med sin sambo för veckorna barnen är hos honom så arbetar han mest... Nåja, inte mitt problem. Dom är stora nog att bestämma själva vart dom ska vara nånstans.

Första dagen på jobbet efter semestern. Skönt att vara tillbaka igen. Haft en genomrutten semester iom att jag fick avliva hunden. Tunga veckor har det varit. Är helt klar över att det kommer bli en ny hund, men ingen stress. Vill inte att det ska kännas som att jag ersätter den gamla hunden. MEN träffade en charmig liten sak i helgen för omplacering. Mycket som ska stämma så inget bestämt än. Vi får se tiden an...